Torsdag 27/9
Idag vaknade jag som om jag hade blivit överkörd av en lastbil, min kropp vill absolut inte samma som jag vill. Jag hatar dessa dagar när jag inte kommer ur sängen, man känner sig så värdelös attt man inte klarar av att göra något. Föut va jag som ett energiknippe storstädade varanan dag bakade gick ut med min dotter och lekte nu kan man inget för det värken finns energi kraft eller glädje från alla smärtor.
Jag har haft Fibromyalgin sedan år 2005 där jag först blev förkyld och trodde att det var en influensa som jag drog ut på att gå till läkaren, som sedan visade sig vara en tumör i spottkörtelen jag blev opererad två gånger jag förlorade även min kära morbror i Cancer vilket tog mig så hårt för han var min favorit sen barndommen. Jag skötte om honom i hemmet när han låg sjuk och detta gick upp o ner för honom. Och mitt all röra gick jag igenom en skiljsmässa som tog mig väldigt hårt och jag blev så ledsen allt detta går hand i hand för detta väckte min Fibro till liv. Jag fick även pollenallergi och kan inte äta stenfrukter sen fick jag IBS mage och sköldskörtel problem ja vad säger man allt på en gång kom från min sorg och stressen från jobbet och mina två små barn som också skulle skötas om.
När jag blev sjuk blev jag först sjukskriven ett par gånger sen efter det blev jag utförsäkrad två gånger, jag höll på att tappa livs lusten för allt va så kämpigt. Försäkringskassan skickade mig hit och dit man ska tömma ut Resurser heter det så fint detta höll på fram o tillbaka jag hade underlag från smärtkliniken men nej inte det passade dem alls, jag höll på att strida i 7 år för min rätt att bli sjukpensionerad som en Fibro patient har man ingen energi eller styrka och myndigheten bara äter upp oss långsamt. I alla fall jag gav inte upp så envis som jag är trotts mina smärtor, tillslut så van jag över F-Kassan pg av en mycket trevlig och förstående handläggare på detta center dem skickade mig till han förstod mig och tyckte att dem inte är kloka på något vis hur dem behandlar sjuka människor.
Jag hoppas av botten från mitt hjärta att fler som kämpar inte ger upp hur jobbigt eller mörkt det än
ser ut ta gäran stöd och hjälp av någon runt er som ni litar på om det känns tungt.
I dagens Sverige är det ganska kämpigt att bara finnas till som sjukpensionär. Dem tror att vi har det lätt att komma ur sängen och leva för dagen man har ingen speciell ekonomin allt är så dyrt, jag minns inte när jag kunde köpa kläder eller skor allt e gammalt slitet sen har jag ingen jacka till vintern i heller. Jag säger bara att myndigheten tror att man tycker att detta är kul och gå hemma dag ut o dag in och pengarna räcker knappt till mat bara räkningar.
jag har lärt mig att det spelar ingen roll hur mycket jag gnäller så förökar sig inte pengarna i plånboken.
SÅ ALLA FIBRISAR GE INTE UPP VI ÄR STARKA TILLSAMANS <3 <3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar