Hösten

                                                         Höst!!!
Oboy oboy nu e hösten kommen och detta blir inget bra alls, det har redan smygit sig på min kropp sagta men säkert. herr Fibro är igång och bråkar i kroppen det är typ som en influensa liknande känsla ingen ork och känns som om muskelmassan i kroppen slutat fungera, men men vad kan man göra. Jag fasar bara inför vintern och kylan från alaska, jag tror vi får en jätte kyla presis som vi hade extrem  värme. Jag önskar bara att jag kommer att ta mig igenom utan att bli liggandes i för många dagar, det är inget liv att bara ligga herre gud jag är bara 46 år. Jag va 34 år och små barns mor när jag fick min Fibromyalgi fast jag va inte riktigt så sjuk som jag är idag på alla dessa 12 åren som jag haft fibron har detta fövärrats i kroppen idag kan jag inte äns hänga kläder i tvätten eller orkar inte sitta på en stol mer än 20 min sen värker hela kroppen som om jag blivit påkörd av en lastbil.
Jag har genomgått olika typer av behandlingar för att lindra fibron men inget mer än varm vatten basäng va skönt förutom av fugten fick jag astma anfall, jag blev så trött efteråt. Min nya metod för att sova på natten är att lyssna på meditations musik detta får min kropp att slappna av och hjärnan att varva ner, ibland är det så svårt att somna för hjärnan är på högvarv.
Nu har det gått 3 dagar som jag bara sovit och legat i sängen min värk är över jobbig nu den låter inte mig inte koppla av en sekund, ibland är detta så jobbigt för det känns som om jag bara sitter och väntar på döden ska komma och hämta mig. Man är så ensam i denna världen för att man blir tillbakadragen och har ingen styrka till att vara social, fast ens omgivning fattar inte att varje dag som jag stiger ur sängen är som om man bar ett stort tungt last på axlarna, man kämpar varje dag att hålla sig i humör men jag har svårt att spela inför människor för har jag ont så är det svårt att dölja, hela mitt usende påverkas även min hållning på kroppen sjunker ihop. Jag är med i olika Fibromyalgi grupper för att kunna ventilera och dela med mig av mina erfarenheter och ta in andras erfarenheter, där inne finns det ingen som dömmer hur man mår. En sak är jobbigt att ingen familje medlem förstår detta utan tycker att man spelar bara för ingen kan ha så ont o va så sjuk, Jo tyvärr så finns det. Vi människor har olika typer av smärtor i smärtskalan. När jag blev sjuk och fick min diagnos så hade jag redan 16 Trigger points av 18 så jag hade detta utan jag visste det.
Jag skulle kunna skriva varje dag i bloggenmen ibland säger bara min kropp NEJ till att jag ska sitta upp eller va aktiv, så mina kära läsare hoppas ni förstår att min hjärna vill mer än min kropp tillåter <3 <3 <3 All kärlek till alla er som kämpar där ute utan någon hjälp, GE ALDRIG UPP NI ÄR RIKTIGA KÄMPARE all Love too you :)